Jag blev certifierad Dödsdoula 2025 genom Dödsdoulan i Skandinavien AB. Kärnverksamheten i dödsdoulans roll är att finnas som stöd för personer som befinner sig i livets slutskede och även vara ett stöd för anhöriga. Länk till Certifikat.
Det vi alla har gemensamt är att vi föds och vi dör. Människor, djur, växter – allt har en början och ett slut. Något som borde anses vara en naturlig del av vårt liv, har i vårt sekulariserade samhälle blivit något vi blivit inlärda från tidig ålder att vara rädda för och undvika att tala om. Döden anses inte vara en del av livet. Inte nu längre. Varför? Förr eller senare kommer vi ju alla att möta den – i våra tankar, i sorgen efter en närstående eller genom att reflektera över vårt eget avsked. Många människor känner ensamhet och saknar gemenskap i dagens samhälle. Den psykiska ohälsan ökar och behovet av att ha en medmänniska att dela sina tankar med blir allt större. I denna kommunikation finns även behovet av att prata om döendet och vad vi tror händer därefter.
Nätverket Dödsdoulan i Skandinavien (NDDS) arbetar aktivt med att arrangera olika aktiviteter och där syftet är att fokusera samtalen kring döendet och döden som en naturlig del av livet. Ett bra exempel är s.k. ”Death Cafés”. Här samlas man över en fika med döden i fokus för att öppet tala om sina tankar kring döendet och döden. Alla frågor, tankar och känslor är välkomna och ingen fast dagordning finns, utan de frågor och tankar som dyker upp under sammankomsten hanteras ad hoc. Man samtalar öppet eller i mindre grupper, allteftersom behoven finns. Dessa Death Cafés kan ses som en ”kollektiv form” av samtalsterapi – man är aktivt med i diskussionen så mycket som man känner sig bekväm med, men tar ändå del av andras tankar, känslor och upplevelser. Denna samtalsform kan säkert till viss del dämpa oro och ångest hos de som känner ett behov av att få prata men inte känner att det finns något naturligt utrymme i vårt samhälle.
